Svenska cykelorganisationer: Sluta behandla cyklister som andra klassens trafikanter

I stället för att planera cykelvägar utifrån cyklisternas behov, sker anpassningen i efterhand, när vägar för biltrafiken redan är färdiga. Det skriver företrädare för Svensk Cykling, Cykelbranschen, Cykelfrämjandet och Svenska Cykelstäder.

Det är sedan länge känt att det läggs minimalt med resurser på cykelinfrastruktur. I Trafikverkets stora infrastrukturplan är andelen som går till cykel minimal. Men nu vet vi mer än så – inte bara är satsningarna för små, de medel som faktiskt går till cykel används dessutom på ett anmärkningsvärt ineffektivt sätt. Ibland går mer pengar till planering än till att faktiskt bygga cykelvägen. Det är oacceptabelt.

Totalsågning av arbetet med cykeltrafik

Riksrevisionens nya granskning av arbetet med cykeltrafik var en totalsågning av ett slag som sällan ses i svensk myndighetsutövning. Granskningen visar att arbetet präglas av brist på mål, brist på planering och brist på uppföljning – trots att riksdagen tydligt har beslutat att vi ska ha ett sammanhängande cykelvägnät.

Endast hälften av Trafikverkets avsatta medel för cykel används, samtidigt som cykelvägar pausats och tagits bort i byggprocesser med motiveringen att det skulle bli för dyrt. Det absurda är att Trafikverket är källan till de dyra metoderna. Myndigheten har, utan stöd i lagen, skapat en praxis att cykelvägar måste höra ihop med en bilväg, vilket gör det jättekrångligt att bygga cykelbanor där de behövs som mest.

Riksrevisionen visar också att Trafikverket inte tillämpar de metoder som tagits fram för att planera och bygga specifikt cykelvägar. I vissa delar används samma metoder för att bygga en motorväg som för en cykelväg. Samtidigt fattar Transportstyrelsen beslut om trafikregler utan att utgå från evidens. Som om detta inte vore nog försöker de två myndigheterna konstant att lägga över ansvaret på varandra för varför det inte fungerar.

Dyr och dålig cykelinfrastruktur

Detta är inte bara ineffektivt – det är respektlöst mot alla som cyklar. I stället för att planera cykelvägar utifrån cyklisternas behov, sker anpassningen i efterhand, när vägar för biltrafiken redan är färdiga. Resultatet? Dyr och dålig cykelinfrastruktur.

Ibland går mer pengar till planering än till att faktiskt bygga cykelvägen.

Vi som cyklar känner igen det alltför väl: vägar som försvinner i tomma intet, livsfarliga omledningar och en konstant känsla av att vara andra klassens trafikant. Riksrevisionens rapport bekräftar det vi länge kunnat ana – besluten om cykelinfrastruktur tas utan beprövad metodik.

Det byggs visserligen cykelbanor med god kvalitet, men det räcker inte med några få pärlor. Det krävs ett sammanhängande nätverk, inte punktinsatser som saknar logik.

Ta cyklisternas behov på allvar

Ett välfungerande cykelvägnät med pålitlig standard är inte för mycket att begära. Det behöver inte ens vara svårt. Det finns förslag på mål för cykling som kan antas av riksdagen. Metoder för planering finns redan framtagna av myndigheterna själva – de behöver bara börja användas.

Det är hög tid att cyklisternas behov tas på allvar och att politiska mål omsätts i handling.

Mathias Lindow 🚴‍♂️
Ordförande Svenska Cykelstäder
Karolina SkogVd Svensk Cykling
Oskar Sundblad
Tillförordnad ordförande Svensk Cykling
Peter Bergh
Vd Cykelbranschen
Per Hasselberg
Ordförande Cykelfrämjandet

👉 Läs mer om Lindows arbete som ordförande i Svenska Cykelstäder: ”Stort värde” – Österåker